Ingen människa skulle få för sig att ställa sig vid starten på ett maratonlopp helt otränad och tänka: Äsch, Jag klarar nog av det. Fyra mil utan att ha tränat en enda gång på hela året, det kan inte fungera. Livet däremot, som många gånger kan liknas vid ett maratonlopp, förväntar vi oss att vi ska klara av trots att många av oss oftast är fullständigt otränade. I livet, till skillnad från i ett maratonlopp, springer våra medtävlande dessutom ofta i motsatt eller annan riktning, vilket innebär att vi inte så sällan krockar. Det komiska är att detta förvånar oss.